Jag drömmer varje natt, drömmar som vill förbli glömda. Vaknar svettig och gråtande hela tiden, som om allt skulle försvinna om man bara skriker det ut. Ofta vaknar jag med ett ryck av att mitt bröst gör så förbannat ont, att andan min försvinner.
Det värsta är att när jag vaknar av det blir jag glad, glad över att känna smärtan, för då vet jag att det bara var en dröm.

Jag måste sluta fly, men jag vet inte vad jag flyr från.

Jag är en rastlös själ som inte hittar hem.